Mumford & Sons

Med blandade känslor sitter jag här denna fredagseftermiddag. Denna vecka har varit extremt jobbig och tärt på mig mer än någonsin tidigare. Nu vet jag att oavsett hur strukturerad och ordningsam jag än är klarar jag inte av hur mycket som helst. Ständiga aktiviteter och skola till halv 5, konstant plugg på kvällarna och ingen tid över till att ens reflektera över om jag lever går helt enkelt inte. Min hjärna sprängs, exploderas och jag bryter ihop.

Måste hitta något sorts system för hur jag ska orka detta. För det kommer gå. Måste tillåta mig själv att andas och tänka. Göra sånt som jag älskar att göra, läsa, lyssna på musik, skriva. Måste tillåta mig själv att leva.

Jag kan inte ständigt gå runt och tänka på alla andra och hur dom mår, måste tillåta mig själv att tänka på mig också.

När jag skulle hem från skolan idag promenerade jag med cykeln istället för att cykla, utnyttjade frihetskänslan bara för att jag visste att jag kunde. Sparkade i löven, kollade på vatten som forsade i ån och kände mig ensam. Kände att ingen någonsin kommer förstå hur jag känner.

Denna fredagskväll ska spendaras med att gå runt i myskläder, äta godis och vindruvor, kolla på håkan hellströms dokumentär på svt 2 och lyssna på Mumford & sons och njuta av att det är just fredag. Men imorgon är en dag och då ska jag ta tag i allt, men inte idag.