Det förflutna, det finns inte.
Det förflutna. Det finns inte.
Ingenting finns förutom rörelsen som tiden är. Andas. Min andning. Den är en rörelse i tidens rörelse. Jag är här. Jag kan inte vara någon annanstans än här. Ändå kommer det förflutna tillbaka snär som helst och blir som nytt, blir som NU, det utlöses utan förvarning av enkla stimuli. (---)
Urklipp från Tiden av Maria Küchen.
När jag fyllde år i söndags fick jag en sådan himla fin present av Emma och Martin, nämligen en premeration på noveller. Jag har redan läst ut den första och väntar med spänning tills jag ska läsa nästa. Åh, här snackar vi en present som passar mig som handen i handsken.
Kommentarer
Trackback
